Budapest dag ett

Nu har jag äntligen kommit igång med att gå igenom bilderna från resan till Budapest och såhär såg första dagen ut.Vi landade med flyget relativt tidigt och åkte in till staden. Det var soligt och molnigt om vartannat men inte mindre fint för det.
Först tog vi oss till kontoret för det företag vi hyrt lägenhet av och lämnade våra väskor.
Sedan skulle vi leta upp ett matställe. Alla var trötta och hungriga, men coola som bilden skvallrar om.
Till slut bestämde vi oss för ett litet ställe som hade supernajs inredning och både pasta och pizza på menyn.
Hej pappa.
Väldigt snyggt industri-inspirerat place.
Åt en ASGOD pasta med pesto och kyckling.
Saga var nöjd hon också!
Efter maten rörde vi oss ut igen och passerade detta stiliga par.
Och massor av duvor. Fint på bild, men lite äckligt i verkligheten.
Arkitekturen i Budapest var så frän, för ena stunden gick man förbi ett ruckligt gammalt skjul till hus och i andra stund hus som det vita ovan.
En salig blandning alltså.
Älskade det dock och trivdes skitbra med att ha dessa 1800-tals stenhus och funkislägenheter kring mig på en 100 meters radie.
Mamma tyckte också det var fint!
Hit gick vi, till Hjältarnas Torg.
Det var väldigt fint och maffigt och där stod vi en lång stund och tittade. Och lyssnade på pappas historiska redovisning för monumentet. Som vanligt. Helt knäppt hur mycket sådan fakta min pappa kan? Jämfört med hur lite han kommer ihåg av mina vänner som jag ju faktiskt snackar om hela tiden (standardfras: och vem är det nu igen?). Pappsen alltså<3
Jaja, sen gick vi i alla fall vidare och hamnade på en marknad med massor ståhej. Där köpte vi langos som är typ det godaste ever. Gotta love my hungarian heritage som gjorde att jag mötte langos.
Fanns massor av annat gott där också. Vill verkligen prova torkad kiwi någon gång, verkar ju onekligen najs.
Mamma och Saga var fina.
Gick förbi detta inne på marknadsområdet som var i en stor park. Med ett slott i mitten. Dåså.
Innan vi gick därifrån köpte vi sockervadd. Bildskönt och gott.
Gick förbi Hjältarnas Torg igen men fotade människorna istället för gubbarba i sten.
Sedan tog vi tunnelbanan för vi skulle hämta väskorna på kontoret för att sedan åka till vår lägenhet. Nästan varje gång vi åkte tunnelbana under veckan åkte vi linje 1, alltså den gamla och första metrolinjen. Den var så himla fin och charmig. Varenda vagn var som tagen ur 40-talet. Trivdes verkligen.
Kolla va fint det var!
Som sagt växlade vädret från soligt till molnigt varannan sekund ungefär, men såhär fint var det i alla fall när vi kom fram till kontoret.
Som det brukar vara så var alla trötta efter resan, och jag var bakis efter att ha varit ute på natten och bara sovit i sisådär 2 timmar, så alla blev glada när vi fick gratis skjuts till läggan. Lyx.
Och snart stod vi inne i huset på en av balkongerna kring innergården. Inte en balkong som var privat visserligen, utan en sådan som leder från ytterdörr till ytterdörr. Ja de syns ju i bild så varför ska jag förklara mer utförligt än så egentligen?
Fint var det i alla fall och efter att ha pustat ut och surfat thanks to wifi gick vi ut igen.
Åkte till Donau och gick en sväng och tittade, nu letade vi efter en restaurang för alla var hungriga igen.
Men först beundrade vi utsikten!
Efter många om och men och omvägar på den större av gatorna hittade vi en restaurang som föll oss i smaken. Pappa var särskilt förtjust i den eftersom inredningen var i tradionell ungersk lantstil gånger hundratusen och den påminde honom om de ställen som han ätit på som grabb när de besökt Ungern.
Saga.
Mamma åt fisk och jag åt den traditionella rätten kyckling paprikás. Det är en gryta med kyckling, röd paprika och ungersk pasta till. Vi äter alltid den hos farmor och farfar och shit vad gott det var även denna gång.
Efter mat och lång pratstund gick vi ut igen för att åka hem.
Väl hemma satte vi oss med våra telefoner, böcker och datorer. Ett väldigt lugnt avslut på en fin första dag. Viszlát.
 
/nora

KOMMENTARER

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0