Warzsawa dag två

Vi vaknade relativt tidigit för att vara lov och efter frukost och frustration över att min eyeliner höll på att ta slut, gick vi äntligen ut genom ytterdörren. Jag med kladdig eyeliner. (paus för att ni ska tycka synd om mig)
Fina hus.
Lite mer hus.
Vi var påväg till ett museum om judarna i Warszawa, dock inte det här museet. Kanske lite synd för vi skrattade gott åt stövlarna, det ser verkligen ut som illustrationerna i LasseMajas detektivbyrå. Älskar det!
Fler fina hus i gamla staden.
På väg genom staden gick vi förbi ett fint bibliotek, dock ej öppet för allmänheten vilket var synd.
Familjen <3
Saknar alla löv faktiskt, känns så trist att omges av kala grenar.
Sedan gick vi förbi ännu ett bibliotek och i egenskap av dotter till en bibliotekarie ombads jag fotografera. Så ja, jag gjorde det.
Snart var vi framme vid museet som låg i en helt sjukt snygg byggnad.
Kolla bara!
Ville flytta in direkt.
???
Som taget ur en framtidsfilm. Helst utan robotar och miljöförstöring, för ärligt, orkar inte fler sådana filmer. Får panik och ångest i en härlig röra bara.
Inomhus såg det så klart inte värre ut.
Heeelt sinnessjukt fint bygge, trät i taket var liksom böjt och shaped?
Saga.
Museet var riktigt bra uppbyggt och varje del som fokuserade på ett visst århundrade hade lagt krut på att alla illustrationer var i enlighet med den rådande stilen. Riktigt snyggt.
På ett ställe kunde man prova på tryckkonsten! Vi fattade såklart nada eftersom ingen av oss pratar hebreiska men det var fint i alla fall.
Snart tog vi fikapaus eftersom vi redan var helt slut. Konstigt egentligen att man kan bli så trött av historia.
Jag drack en riktigt bra cappuccino och åt god macka.
Efter pausen traskade vi vidare på museet.
Pappa.
Det var bra gjort med små stationer för de mindre där man liksom kunde prova på grejer, precis som med tryckkonsten tidigare.
Här kunde man stämpa biljetter!
Intressanta grejer fanns att titta på.
Snart hade vi kommit bort från våra föräldrar, men jaja, vi fyra systrar lyckades hålla ihop. Här syns Vega.
Kolla gulliga museitjejer <3
Tittade på film som kretsade kring andra världskriget.
Sa jag att det var ett snyggt museum?
SA JAG ATT DET VAR ETT SNYGGT MUSEUM?
Vid slutet kunde man skriva en liten recension, så det gjorde vi.
Och sedan gick vi ut i den kalla luften igen.
Gick förbi samma fina gata som kvällen innan.
Såg de fina husen igen.
Snygga fasader och snygg basker.
Fick lite feeling av gamla stan i Stockholm, men utan alla turister och butiker där man kan köpa små älgar.
Elsa och pappa gick som vanligt en bit framför.
Det här torget var en storfavorit, så himla vacker omgivning.
Titta bara så fint!
Vi var såklart redan fikasugna och mamma hade tittat ut ett bra kafé som vi gick till.
Det hette Café Bristol och hade så himlans fin inredning, som att kliva in på 20-talet.
Vi beställde bakverk och jag tog den gula historien till vänster.
Kaffet var gott men bakelsen var bara okej, den var god men inget man kommer ligga vaken på grund av om nätterna och tänka "take me back". Typ så.
Men som sagt, jag var nöjd med kaffet!
Vi satt kvar länge och läste efter att bakelserna var uppätna och när vi gick därifrån var det redan mörkt ute.
Jag ville gå till en secondhand butik jag läst om men den visade sig vara riktigt svår att hitta, till slut hittade vi dit. Den skulle stänga om 10 min så vi gick snabbt igenom alla saker därinne. Jag köpte tyvärr ingenting men mamma gjorde ett riktigt bra fynd! En Mulberry väska!
Mamma och pappa <3
Som de kultiverade och coola personer vi är gick vi sen och åt på pizza hut. Det var skitgott.
Efter maten köpte vi godis i en liten butik på väg hem.
Gick på torget igen och sedan sov jag riktigt illa. I Polen har man, som i ganska många andra länder jag besökt, inte kommit på grejen med att alla får ett varsitt täcke, så man måste dela på ett stort. Riktigt idiotiskt faktiskt. Det slutade men att Saga tog ALLT täcke större delen av natten, min kudde var asplatt och allt var obekvämt. Jag vaknade tjurig. Men den dagen berättar jag om en annan gång.

Warzsawa dag ett

För en gångs skull har jag varit rekordsnabb med att redigera bilder, denna gång från höstlovsresan till Warzsawa. Må så vara att höstlovet inte direkt var igår, men det är verkligen bra jobbat med mina mått mätt att jag redan nu har alla (that's right, a l l a) bilder färdiga och inklippta i inlägg. Det enda som saknas nu är bildtexter. Så här kommer nu första delen av bilderna.
Vårt flyg var försenat och själva bussen in till staden också så det hade hunnit bli nästan mörkt när vi kom fram. Men Warzsawa var fint ändå, här syns kulturpalatset, en byggnad som Warzsawa fick av Stalin. Men som de fick betala för helt själva ändå. Schysst kille den där Stalin, verkligen.
När vi gick omkring för att hitta rätt väg till vår lägenhet gick vi förbi en gullig bokhandel. Där stannade vi och köpte en karta, eller ja, pappa gick in och handlade. Vi andra väntade utanför och frös.
Snart var vi dock framme i den gamla delen av stan, vi skulle bo bara ett stenkast ifrån det här torget.
Verkligen så himla vacker plats.
När vi efter om och men fått nycklar till lägenheten och dumpat rullväskor gick vi och handlade mat. Hej hej! En trött res-Nora i basker.
Hittade dessa och ville verkligen köpa. Men lät bli. (dumt)
Efter att ha handlat mat, handlade vi mer mat. Fast på restaurang. Åt en så jädra god fisk att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Kul också att restaurangens dukar såg ut som sådana som ligger på gamla tanters bord. Mysigt.
Mammas efterrätt, en liten äppelkaka bara. Inget stort alls, nej nej. (Mamma ojade sig när den serverades eftersom den var bautostor?)
Min efterrätt. Återuppstod och dog. Först av att den var så god, sen för att den var så mäktig och att biten var så stor. 
Vissa var smartare och tog glass.
Gullig postlåda på väg hem.
Vi gick förbi ett skyltfönster med julkulor, fick sån julfeeling. Det var fantastiskt.
Hejsan.
Snart var vi hemma och kröp ner i sängarna. Var heeelt slut och somnade direkt.

Mes parents

Bilder på mina fantastiska föräldrar (och även världens vackraste par) och ett rapsfält från i maj i år när vi åkte på min farfars 80-års firande.

Känslomässigt babbel

Jag såg precis klart filmen 50/50 och grät konstant i 1,5 timme så det är på grund av den filmen som jag skriver det här. Innana jag börjar så kommer en minnesanteckning riktad till mig själv: det här är varför du inte kollar på film, så sluta ok? Du bara gråter hela tiden, till allt. När det är sorgligt, när det är lyckligt, till och med när huvudpersonen typ trampar på en bit plast så bölar du. Ok sådär. Jag är klar.
 
Trappen är så himla kall, så himla kall. Men jag sitter gärna där hela natten. Hela nästkommande dag och resten av veckan.
 
Golvet är hårt och jag skrapar upp min armbåge, jag tänker inte ens på det faktum att min kimono i transparent tyg kan gå sönder. Där kan jag ligga hela natten. Faktum är att jag tror att i alla fall en tredjedel av natten låg jag på ett golv. Skrattade för allas beskådan och grät inombords. För ni kanske minns att jag gråter till allt, till de lyckliga stunderna också.
 
Tidigare i min lilla bloggs historia har jag ju på ett positivt sätt (hoppas jag?) "hängt ut" mina vänner för er. Jag har skrikit i era öron om hur fina, kloka, smarta och genomtokiga dem är. Nu gör jag det igen.
 
För herregud var skulle jag finnas, skulle jag ens finnas, utan er? Ni är det finaste jag har. Ni är det finaste jag har, fattar ni det?
 
Jag skrattar så mycket. Jag pratar så mycket. Jag gråter så mycket. Jag inser så mycket. Och jag älskar er så mycket.

Omloppsbana

1, 2
Jag behöver verkligen någonting annat än det som verkar röra sig i en omloppsbana kring mig. Vill byta blogg. Igen. För jag stör mig så förbannat på allt det här gamla. Vet inte ens om jag vill fortsätta blogga för vad gör det ens för skillnad? Samtidigt vill jag ju visa fotografier? 
 
En enda ond cirkel. Nä förresten, en ond omloppsbana.

Ce n'est pas agréable

Inget nytt under solen. Jag pluggar, kluddar i mitt anteckningsblock och övningskör. Jag tar inte tag i bilderna från Warzsawa och jag orkar inte bry mig.

RSS 2.0