Jag väntar

Jag vill skriva så mycket. Om hur allt är så konstigt grått och vanligt. Om hur allt hela tiden upprepar sig, allting är sig likt och inget är nytt. Jag vill förändra så mycket med mig själv och min omgivning. Flytta till en spännande plats, klippa lugg som Brigitte Bardot, skaffa piercingar, göra något. Något som syns och som gör skillnad. Något som skapar ett avbrott från denna gråa vardag.
 
Att vara 17. Var det verkligen en så bra idé att fylla år? Jag borde tänkt igenom det mer. Men tyvärr fungerar det inte riktigt så. Jag önskar jag kunnat hoppa över det här året. Snabbspola till den 20 mars 2014, fylla 18 och sedan börjar livet. 
Vad sorligt förresten. Att jag tror att livet kommer börja vid 18. Som att det då helt plötsligt kommer gående runt hörnet, ursäktar sig att det blev så sent "trafiken du vet" och sedan "nähe då kör vi igång då". Och sedan börjar livet. Det är redan här! vill jag skrika till mig själv. Det är redan här men du är för dum och för rädd för att göra någonting med det! Och precis så är det. Jag är för dum för att fatta att jag sitter och väntar på något jag egentligen måste hitta och skapa själv. Och för rädd för att ta tag i det.
 
Men tills dess att jag tar tag i mig själv och vågar förändra något, så väntar jag fortfarande på livet och ett litet "ursäkta blir lite sen, mycket trafik" för låt oss vara ärliga, det är mycket lättare än att ta tjuren vid hornen och faktiskt göra något åt det själv. Så jag väntar.

KOMMENTARER

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0