Tro att jag är perfekt

Det är konstigt det här med uppfattningar. Hur man uppfattar andra människor och hur man själv vill bli uppfattad. Jag tror man hela tiden uppfattar andra som mer lyckade, som sagt: det man inte kan få, det vill man ha. Det otillgängliga lockar och förför oss.
 
Och det är kanske därför som vi vill kunna visa hur lyckade vi själva är, eller skapa en illusion av hur bra vi har det. För att visa andra att det vi har, det vill minsann ni också ha. Det ni har vill jag ha, men ni ska banne mig vilja ha det som jag har.
Det är dumt att det är såhär för det gör att jag har väldigt höga förväntningar på hur mitt eget liv ska se ut i jämförelse med andras. Jag tror att mitt liv borde vara så mycket bättre. "Men gudars skymning Nora, nu har du suttit hemma för andra fredagen i rad. Det är inte alls så här det ska vara, alla andra har det så mycket bättre än du. Nä, vet du vad, det här suger."
 
Jag tror att grannen har ett lyckligare liv än jag, jag tror att hen inte har några som helst problem. Överhuvudtaget. Jag vill dock hemskt gärna hitta dessa problem som hen bara måste ha. Jag letar brister och fel för att jag själv inte ska känna mig illa till mods med mig själv och mitt liv. Men jag är samtidigt väldigt mån om att inte visa mina egna fel och brister utåt.
Jag måste sluta med det här, det är inte hållbart i längden. Och jag kan säga så mycket som att jag antagligen har precis samma problem som ni. Men precis som ni vill jag inte erkänna dem för någon annan, då kan det ju hända, ve och fasa, att folk tror att mitt liv inte är perfekt. 
 
Nej men hörreni, om man inte skulle ta och klicka sig in på en ljus fotoblogg där författaren bara fikar hela dagarna med intressanta vänner som jag också önskar att jag kände, en blogg där författaren går runt i vackra kläder och skriver som om hen inte hade ett enda problem i världen. Jomen det låter som en vettig sak att göra en lördagkväll 23:46.

KOMMENTARER

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0